Alla näringsidkare som ska redovisa si
n verksamhet ska upprätta en redovisning som följer så kallad god redovisningssed. Det innebär kortfattat att följa lagen om vad som är ett godkänt sätt att redovisa på. Det kan man läsa mer om i Bokföringslagen och Årsredovisningslagen.
Det handlar bland annat om att sköta sin redovisning och arkivering löpande, att ha koll på uppställningsformer och upplysningar i sin årsredovisning.
Man kan säga att god redovisningssed är en praxis en sorts norm som alla som är skyldiga att föra bokföring ska hålla sig till. Det finns ett citat ur den svenska Bokföringslagen (BFL) som beskriver en god redovisningsed så här "En faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga." Men Bokföringslagen innehåller inga praktiska detaljer om exakt hur bokföring och redovisning ska gå till, därför behövs dessa allmänna regler för att normerna ska gå att styras upp och bli överskådliga.
Beroende på vilken bransch du är aktiv i ställs olika krav för att leva upp till denna praxis. Det kan också skilja i praxis beroende på hur stor företaget är. Det är såklart skillnad på ett stort aktiebolag med många anställda runt om i världen och en liten enskild firma där kanske en enskild företagare arbetar ensam i Sverige.
För att få veta mer om vad som gäller för “god redovisningsed” för just ditt företag kan du hämta ledning ur tidigare nämnda Bokföringslagen (BFL), Årsredovisningslagen (ÅRL) och hos olika myndigheter som Skatteverket, Redovisningsrådet, Bokföringsnämnden, Föreningen för auktoriserade revisorer och Rådet för finansiell rapportering.
Man kan säga att dessa är normgivande organ och vad de normgivande organen har att säga om god redovisningsed spelar stor roll för praxis, alltså vad som räknas som norm för vad som ska gälla.
I mitten av 1970-talet infördes det här begreppet god redovisningsed i Bokföringslagen och den fick sedan en annan innebörd i Årsredovisningslagen under 1999. I slutänden är det ändå högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen som avgör vad innebörden av vad god redovisningsed ska vara.
Bokföringsnämnden har i grunden det största ansvaret för att utveckla praxis för god redovisningssed. Nämnden ska helt enkelt se till att den goda seden utvecklas åt rätt håll. Det betyder bland annat att den här nämnden är skyldig enligt lag att arbeta fram uttalanden som kan vägleda företag och företagare i frågor och redovisning.
Myndigheten finansinspektionen har på ett motsvarande sätt ett ansvar för att arbeta med vägledande praxis för finansiella företag.
En god redovisningsed anses generellt vara av stor vikt. Inom årsredovisningslagen står begreppet “god redovisningssed” som en av tre regler som ligger till grund för en redovisning. De andra två regler som ligger till grund är “överskådlighet” och att ge en så kallad “rättvisande bild”.
Har du flera frågor om god redovisningssed eller behöver du hjälp? Kontakta en kompetent byrå?