Vilka skillnader är det mellan svenska och utländska chefer? Ibland får man frågan om hur det ser ut utomlands. Hur är företagskulturen? Vad skiljer svenska chefer från chefer, säg i Tyskland? Hur är indiska chefer, jämfört med svenska?
Många svenskar som beskriver sitt företag skulle antagligen säga att företaget har en ganska platt struktur. Chefen är som vem som helst annan på kontoret, förutom att han, eller hon har en betydligt högre lön, är mer sällan på sitt kontor, ses enbart då och då, och när han eller hon väl är på plats, hälsar man med respekt på henne eller honom.
Andra, kanske skulle beskriva sin chef som en som arbetar som en myra, alltid har mest arbete, alltid är mest på språng, alltid tar sikte och är alltid före alla andra. Det antagligen de flesta skulle berätta om sitt företag, skulle antagligen vara en beskrivning av en platt hierarki, om det ens skulle finnas någon (alls). Många skulle beskrivs sina chefer som lyssnar mycket på sin personal, och vissa som inte ens skulle fatta beslut utan att ha rådfrågat dem.
Skulle du fråga en person om det företaget han eller hon arbetar på i Tyskland, skulle du säkerligen få helt andra svar. Där skulle han eller hon säkerligen beskriva sin chef som någon med ganska stor distans. Han eller hon skulle fatta sina beslut utan att rådfråga sin personal. Hen skulle förvänta sig att bli åtlydd, mer än att lyssna och kommunicera med sin personal. Hen skulle förväntas att alltid bli tilltalad med titel och artighetsfraser. I Tyskland är företagsledare mer vana med ett hierarkiskt ledarskap. De som är anställda under hen, är inte vana vid att bli tillfrågade om sin åsikt, mer än vad gäller den egna arbetssituationen.
Tar vi vår närmaste grann i öster, Finland som exempel, finner vi att företagskulturen redan är mer hierarkisk. De finska cheferna är vana vid att leda företaget med hela handen och hela armen. Som läkare, chef eller företagsledare är man van att inte bli ifrågasatt. Det som är sagt, gäller. De är inte lika vana vid att rådfråga sin personal när hen fattar beslut. De finländska arbetarna är vana att hålla tyst och göra som de är tillsagda, något vi i Sverige inte är vana vid.
Här har lagen om medbestämmanderätt gjort det möjligt att få vara med i beslut som rör den egna arbetssituation. Att vara chef i en sådan företagskultur innebär att hen bör vara duktig på kommunikation, för att få med sig sin personal i det som hen har tagit sikte på. För att få ett företag att arbeta åt samma håll är det viktigt att utbilda den personal som ska leda och visa riktningen.